Foton och garn!!

Att blogga har helt gett mig en annan dimension på saker och ting. Det ger mycket positiv feedback men man får även ta del av riktiga surdegar där ute – men eftersom ni allihop som läser min blogg ger mig så mycket glada tillrop låter jag degarna jäsa och skriver glatt vidare. 

Bild

Jag får även nya vänner och en speciell sådan hittade mig här. Vi hade mötts för några veckor sedan och hon frågade om jag mindes henne, jo det gjorde jag. Så nu har vi blivit vänner, jag är dessutom välkommen på stickcafé på onsdag – så kan det gå!

Bild

Har konstaterat idag att jag hinner inte färdigt min tröja tills morgondagen då jag ska till Göteborg – jag får helt klart ta mig ett störtdyk i garderoben och se om det finns något snyggt att ha på sig. Hur som helst blev det ju inte som det var tänkt från början – men har ni tänkt på det hur ofta det blir något helt annat av ens handarbete än det var tänkt från början. Eller att man får nya ideér under handarbetets gång.

Bild

Mitt klädval imorron blir lite svårt eftersom jag har gått ner en hel del i vikt genom LCHF – jag kom idag att det är ganska precis ett år sedan jag började med den kosten och den har bara gjort mig gott. Mindre att bära på, tightare mått har jag fått längs hela kroppen utan att träna mer än medelmåttigt. Jag har också syndat emellanåt – annars hade jag nog inte orkat!

Bild

Dagens två handarbetshistorier kommer från min barndom!!

Jag var som barn väldigt trygg, hade alltid vuxna runt omkring mig både mina föräldrar och äldre grannar som blev glada när jag kom farandes på min röda cykel!!

Bild

Men så fanns det ett moment som jag helt klart ogillade….det var när mamma hade stickat/virkat och behövde repa upp. Det där fattade inte riktigt jag utan jag sade till henne ”nej nej mamman….gör inte så – du kan nog fortsätta det blir så fint” och så började jag gråta helt otröstligt! Att se massa garn bli liggande i en hög och att mamma satt där och suckade över det hon hade gjort fel förstod jag nog inte riktigt då.

Bild

Nästa historia är när jag och min kamrat Anna-Karin började resonera garn vid ett tillfälle och jag vet egentligen inte riktigt varför. Vi blev nästan osams och det är nog enda gången vi har blivit lite småförbannade på varandra. Hon sade att det hette ”ratta upp” och jag sade att det hette ”repa upp” – så vad säger ni när ni har gjort fel och får ta upp sticke/virke?

Jag blir så glad när jag kollar i fotoalbumet som jag hittade hemma hos pappa – mycket minnen kommer tillbaka. Så nästa gång när jag åker hem till honom ska jag riva i gömmorna lite mer, foton får ju en helt fantastisk skärpa när man lägger in dem här i datorn så här ska scannas.

Bild

Tycker ni som jag att man borde ha några timmar till på dygnet – jag tycker åtminstone det för tänk vad mycket fint man skulle hinna med att göra då.

 

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. parlmudden
    Mar 06, 2014 @ 17:26:26

    Gullegoa du!! Känner mig träffad och ser fram emot onsdag då vi ses igen. Kram Ann-Louise

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: